Necronomicon
Al Azif är de ord araberna använder för att beskriva det nattliga ljud (av insekter) som anses vara demoners tjut.
H P Lovecraft, History of the Necronomicon. 1927.
Den amerikanske skräckförfattaren H P Lovecraft skapade för sina noveller den fiktiva boken Necronomicon. I Lovecrafts gotiska skräckvärld är Necronomicon en bok som innehåller fasansfulla sanningar om världens historia och mörka magiska ritualer med kraft att förgöra allt liv på jorden. Sedan Lovecraft genom sina noveller väckt intresset för Necronomicon har både nyfikna läsare och studenter av ockultism diskuterat möjligheterna till Necronomicons verkliga existens. Finns det en mörk sanning dold bakom Lovecrafts uppdiktade svartkonstbok?
Genom åren har många teorier framlagds och många förfalskningar av boken dykt upp. Men de bästa ledtrådarna till sanningen bakom den mytomspunna Necronomicon hittar vi hos Lovecraft själv. Lovecraft är noga med att berätta att hans Necronomicon är en fiktiv skapelse, men i sin egen biografi över Necronomicons historia gör han avsiktliga misstag som ger oss ledtrådar till sanningen bakom Lovecrafts fiktion. En sanning som Lovecraft själv var väl införstådd med, men som han troligen inte ansåg passande att sprida genom sina noveller och romaner.
Lovecraft låter sin Necronomicon vara författad under 700 talet av Den Galne Araben, Abdul Al Hazred i Damaskus. Men vem var den verklige författaren till denna märkliga bok? Astrologen och författaren Abu 'Ali al-Hasan har pekats ut av många. Även den judiske mystikern Alhazen ben Josef har föreslagits. Det mesta pekar dock på att Lovecrafts galne arab Abdul Al-Hazred egentligen hette Abu al-Husayn, mer känd som Ibn al-Rawandi eller Rhazes.
Rhazes föddes Ã¥r 827 i Marwarrudh, i nuvarande norra Afganistan. Han anslöt sig tidigt till de islamkritiska Mu'taziliterna, men studerade även kabbala, sufism och arabisk och kristen gnosticism. Han skriver även flera böcker i bÃ¥de teologi och filosofi. Den mest kända av dessa är ”Smaragdens bok”, av vilken endast fragment finns bevarade.
Efter sina år av ockulta studier började Rhazes företa pilgrimsfärder och forskningsresor till avlägsna och märkliga platser. Han tillbringar flera månader hos en okänd läromästare i ad-Dahna öknen innan han i mer än 10 år försvinner spårlöst i Rub' al Khalis röda öken. Enligt egen utsago lever han under denna tid i den mytomspunna och försvunna pelarstaden, Iram, där han studerar uråldriga hemliga läror.
Då han tillsist lämnar Iram och Rub' al Khali reser han till Alexandria och Kairo och sedan till Saqqarah i Memphis. Rhazes ägnar resten av sitt liv till studier av det ockulta och sin bok Al Azif. Han dör vid mycket hög ålder. Enligt den medeltida historikern Ibn Khallikan troligen i Damaskus år 911, medan den tyske historieforskaren och teologen Josef van Ess placerar Rhazes död i Alexandria år 919. Bägge hänvisar de till den judiske författaren och mystikern Ephraim ibn al-Za'faran, som utan att nämna detaljer, hävdar att den åldrade Rhazes dog en våldsam död.
Rhazes bok Al Azif kopieras av arabiska mystiker och teologer i liten utsträckning och förbjuds sÃ¥ snart innehÃ¥llet blir känt och alla kända exemplar förstörs. Under början av 1100-talet översätts Al Azif till grekiska, troligen i St: Paul Anakoretens kloster i Egypten, och fÃ¥r titeln Νεκρονομικòν (Necronomicon). Ã…r 1211 bannlyses den grekiska översättningen och alla kända exemplar bränns av Konstantinopels Patriark Mikael IV Autoreianus.
Al Azif översätts för första gÃ¥ngen till latin i början av 1300-talet av Arnaldus de Villa Nova (1235–1311), troligen frÃ¥n ett nu förlorat arabiskt original. Ã…r 1389 bannlyser PÃ¥ve Boniface IX bÃ¥de Arnaldus de Villas latinska översättning och den äldre grekiska. Boniface lÃ¥ter bränna alla exemplar han kan finna.
Vissa källor hävdar att ett exemplar av den grekiska översättningen av Necronomicon kommer till Ryssland vid Konstantinopels fall 1453. Originalet ska fram till Tsarrikets fall ha funnits i Tsarens bibliotek och eventuellt trycktes ytterligare exemplar upp under 1500-talet. Rasputin påstod sig äga en av dessa böcker, som han skall ha fått i gåva av Tsar Nicholas den 3:es hustru. Inga av dessa exemplar är kända idag.
Det enda kända arabiska exemplaret av Al Azif, samt den ursprungliga grekiska översättningen av den samma, förstörs eller stjäls när beduiner plundrar St: Paul Anakoretens kloster och bränner dess bibliotek år 1448.
1541 låter den tyske alkemisten och mystikern Theophrastus Paracelsus trycka sin egen tyska översättning av Arnaldus de Villa Novas version. Ett exemplar av Paracelsus bok lär ha tagits som krigsbyte av Svenskarna i Prag 1648, men förstörts i branden på Stockholms slott 1697.
Under början på 1600-talet slutför den engelske mystikern Dr John Dee sin översättning de Villas latinska Necronomicon till engelska. Texten publiceras först efter Dr Dees död då Meric Casaubon 1651 låter trycka Dr John Dees engelska översättning i en mycket liten upplaga.
Den danske läkaren Olaus Wormius låter 1652 trycka Arnaldus de Villa Novas latinska översättning i Tyskland.
Necronomicon, i alla sina varianter anses av kännare vara en av mänsklighetens farligaste böcker. De fasanfulla insikter och mörka sanningar denna bok, på ett skrämmande övertygande sätt, skänker sin läsare, har i många fall lett till vansinne och död. Förutom uråldriga sanningar och mörka förutspåelser, innehåller boken även formler och besvärjelser som i fel händer kan åstadkomma otänkbar skada. Alla kända exemplar förvaras därför bakom lås och bom och är inte tillgängliga för allmänheten. Flera organisationer och sammanslutningar jagar av olika skäl ständigt de eventuella exemplar av boken som fortfarande finns i privat ägo. Alla försök att sprida Necronomicons innehåll har misslyckats på grund av olyckshändelser som antingen skylls på den förbannelse som anses vila över boken eller någon av de konspirationer som tycks följa den i fotspåren.
Museets exemplar av Dr John Dees engelska översättning av Necronomicon i Meric Casaubons utgåva från 1651 finns med i de första inventarielistorna och vi vet inte hur den från början hamnade i våra samlingar. Boken och dess innehåll är inte tillgängligt för allmänheten. Vi visar enbart de sidor ur boken som av auktoriteter på området anses ofarliga.