Under sina undersökningar av tempel och gravar i Dakhla Oasen 1819 fann den brittiske egyptologen Sir Archibald Edmonstone märkliga fragment av ett gulaktigt glas.

Sir Archibald antog att fragmenten härrörde från romersk tid, men flera auktoriteter på Det Gamla Egyptiska rikets mysticism hävdade att fragmenten härrörde från ett så kallat Anubis öga, ett märkligt föremål som påstås ha används av den 6:e dynastins präster vid seanser och andra nekromantiska ceremonier.

Kaspar Maria von Sternberg lyckas förvärva ett av Dakhala fragmenten med viket Johann Wolfgang von Goethe utför många optiska experiment i samband med sina undersökningar av det så kallade astrala spektret. Goethe upptäckte att det gick att göra astrala varelser och objekt synliga genom att belysa dem genom en lins tillverkad av det märkliga glaset från gravkammaren i Dakhala.

Glaset från Dakhala Oasen har senare har konstaterats vara meteoritglas, som uppstod vid ett meteoritnedslag för omkring 150 000 år sedan. Värmen och meteoritens kemiska sammansättning skapade ett gulaktigt glas med mycket märkliga egenskaper.

Arkeologiska undersökningar av området har visat att meteoriten troligen förintade en okänd högkultur av vilken vi idag endast kan se spår i utkanterna av nedslagsplatsen.