Jivaro stammen består av fyra understammar som alla är hemmahörande i ecuadorianska och peruanska Amazonas. De fyra understammarna brukar kallas Shuar, Aguaruna, Huambisa och Achuar. Av dessa är Shuar de som oftast avses då man talar om Jivaro indianerna. Det är Shuar-folket har gjort Jivaro ökända för sin huvudjakt och de mystiska ceremonier och myter som associeras de krympta huvudena.

Jivaro är de enda stam som framgÃ¥ngsrikt har gjort uppror mot det spanska imperiet. De har även stÃ¥tt emot alla senare försök av spanjorerna att erövra dem. De har besegrat Inka arméer och trotsat den tidiga conquistadorerna. Jivaro indianerna har blivit kända för att vara ett mycket krigiskt folk, mycket mÃ¥na om sin självständighet och ständigt ovilliga att underordna sig nÃ¥gon yttre överhöghet.

Jivaro stammens rykte som vildsinta huvudjägare har fortsatt att avskräcka utomstående från att besöka deras territorium.

KRYMPANDET AV HUVUDEN OCH MENINGEN MED TSANTSA

Jivaroindianerna anser att en seger över fienden inte är fullständig om de inte återvänder från striden med den fallnes huvud. Den färdiga tsantsa anses ge krigarens lycka, men även öka hans anseende hos förfädernas andar.

Jivaro tror även att en tsantsa rymmer mäktig magisk kraft, så kallad tsarutama.

Den viktigaste orsaken för tillverkningen av en tsantsa är dock att binda den fallne fiendens ande så att den inte flyr och tar hämnd på sin mördare eller hans förfäder. När Jivarokrigaren dödar sin fiende, är han inte bara ute efter hans liv, utan vill även fånga och omintetgöra hans själ.

TILLVERKNINGEN AV EN TSANTSA

Utdrag en artikel av H.E. Anthony i The National Geographic Magazine, oktober 1921.

Offrets huvud avlägsnas genast, och senare, i sin hyddas avskildhet, förbereder segraren konserveringen av sitt krigsbyte. Huden öppnas upp vid basen av nacken och skallen avlägsnas så att endast den mjuka, böjlig huden återstår.

Huden doppas därefter i ett vegetabiliskt extrakt vilket innehåller ämnen vilka färgar huvudet en blå-svart ton, och förmodligen även har vissa konserverande egenskaper. Öppningen i nacken sys sedan ihop för att återställa huvudet till dess ursprungliga form.

Huvudet fylls därefter med varm sand eller grus, varefter det hela tiden vänds och flyttas, så att torkningen sker på ett enhetligt sätt. När sanden har svalnat, ersätts den med ny, varm sand Denna process kan pågå i flera dagar innan huvudet är fullständigt tort.

Krympningen är otrolig, men det är så noga reglerad att ansiktet i stor utsträckning behålla sina drag. Den färdiga tsantsa är ungefär lika stor som en mans knytnäve.

Läpparna och ögonen sys igen med långa trådar. Dessa sömmars exakta mönster tycks skilja sig mellan olika byar, och man kan anta att detta ha en särskild betydelse.

H.E. Anthony, 1921 

TSANTSA CEREMONIN

Tstantsa ritualen har endast ett fåtal gånger bevittnats av människor utanför Jivaro stammen. Mycket lite är därför känt om dessa mystiska ceremonier. Den kunskap vi har är till stor del baserad på uppgifter från de få missionärer och upptäcktsresanden som haft nära kontakt med Jivaro.

Det senaste kända ögonvittnet till huvudkrympar traditionen är den polske dokumentär filmaren Edmundo Bielawski, som1961 lyckades filma delar av den märkliga ritualen.

Efter en lyckad räd mot en fiendeby följer den långa tsantsa ceremonin. Ritualen är indelade i tre delar, där var och en pågår i flera dagar.

Den första delen av denna ritual kallas "hans blod" eller numpenk. Denna ceremoni hålls hemma hos en wea, eller ceremonimästare som vid just detta tillfälle utvalts att leda ritualen.

Den andra delen av ceremonin kallas ”fullbordandet” eller amianu, och firas ungefär ett Ã¥r efter numpenk. Ceremonin sker hemma hos nÃ¥gon av de krigare som tagit en av de tsantsa som ceremonin gäller. Värden för denna ceremoni bygger vanligen ett nytt hus för det högtidliga tillfället.

Efter ett antal månader, då tillräckligt med resurser samlats, hålls den tredje och största festen. Detta är den sista delen i ceremonin och kallas napin. Festen innehåller en ritual där trästiften tas bort från tsantsans läppar och ögon och snören träs genom hålen för att försegla huvudet för alltid.

Den krigare som står som värd för napin skall hålla alla deltagare med mat och dryck för de kommande sex dagarna. Krigarna smörjer in sig med blod och utför danser med sina fallna fienders huvuden. Danserna är dramatiseringar av striden då huvudet erövrades.

I och med slutförandet av den tredje ritualen har den fallne fiendens ande oskadliggjord, och kan släppa fri utan möjlighet att hämnas på sin mördare eller hans förfäder.

Trots den komplicerade tillverkningen av tsantsa och den långa ceremonin, kastas huvudet bort efter den sista ritualen och det krypta huvudena används som leksaker av barn eller hundar och går så småningom förlorade.

HANDELN MED KRYMPTA HUVUDEN

I slutet av artonhundratalet, var mycket lite känt om Jivaro indianerna, undantaget deras fruktade tradition att ta av huvudena från sina fiender. De krympta huvudena, och de mystiska myter och ceremonier som omger dem, fascinerade äventyrare och samlare och fick dem att besöka Jivaro stammarna för att stilla sin morbida nyfikenhet.

Den plötsliga kontakten med den civiliserade världen ledde till en dramatisk modernisering av Jivaros krigföring. De börjar byta sina krympta människohuvuden mot skjutvapen och ammunition. Jivaros blir snabbt medvetna om hur efterfrågan på deras tsantsa växter, och är inte sena att tillgodose kunder för att kunna tillfredsställa sitt eget, plötsligt ökande behov av skjutvapen.

Då den groteska handeln eskalerade blev det snart nödvändigt för de peruanska och ecuadorianska regeringarna att anta nya lagar som förbjuder handel med mänskliga huvuden. Lagarna var avsedda att avskräcka turister och resenärer som köpt tsantsa som souvenirer, omedvetna om att deras handel orsakade en skoningslös jakt på Jivaro indianernas grannar. När tsanta handeln nådde sin kulmen krävde Jivaros ett gevär för varje tsantsa, vilket gav dem oerhörda möjligheter att effektivisera sin huvudjakt.

På 1930-talet såldes ett krympt huvud i Nordamerika för cirka $ 25. Detta motsvarar ungefär 300 $ i dagens värde.

Snart överskred efterfrågan på nya huvuden återstoden av Jivaros närliggande grannar och huvudjägarna började plundra kyrkogårdar och bårhus. Dessutom började tillverkare utanför Jivaro stammen att dyka upp på den blomstrande marknaden och situationen gick snart över styr.

Mot slutet av 1930-talet lyckas till sist de peruanska och ecuadorianska regeringarna sätta stopp för handeln med krympta huvuden. Tsantsa traditionen överlevde dock bland Jivaros i sin ursprungliga, mystiska form.

1942, berättar norska etnografen Thor Heyerdahl i sin bok Kon-Tiki hur han har svÃ¥rt att komma in i Jívaro omrÃ¥det. De lokala innevÃ¥narna vägrade att guida Heyerdahl och hans expedition in i djungeln av rädsla för att dödas och fÃ¥ sina huvuden krympta.

Bortsett från de stora förlusterna av mänskligt liv, orsakar den omfattande tsantsa handeln, ett skrämmande och oväntat problem. För att öka produktionstakten av de krympta huvudena, började Jivaro stammens huvudjägare endast utföra den första delen av tsantsa ritualen, den del där själen av döde fångas i det förseglade huvudet. Huvudena såldes sedan innan det hämndlystna spöket hunnit oskadliggöras i den slutliga ritualen.

MÃ¥nga fruktansvärda hemsökelser kan kopplas till ett tanklöst köp en farligt lockande souvenir frÃ¥n den mörka Amazonas mörka djungler… 

O. Hejll. Intendent.