Det svenska Flygvapnet tvingas till sist att sätta in en stor mängd spaningsplan som under tre månader patrullerar Norrland på jakt efter de mystiska Spökflygarna. Man skickar även ut patruller på skidor till olika fjäll, däribland Degerberget, för att bemanna 90 centimeter stora sökljus som monterats på topparna.

Även den Finska armén skickade upp flygplan för att försöka identifiera okända flygfarkoster. Den första rapporten beskrev "ett sken starkt som frÃ¥n en blästerlampa" och kom frÃ¥n Kemi den 23 januari 1934. I mitten av februari spanade en av arméns flygmaskiner sträckan längs Kemi-Rovaniemi-Ranua-Simojärvi-UleÃ¥borg, men utan resultat.

Den 5e februari sågs en flygfarkost nödlanda på det svårtillgängliga Fagerfjället i närheten av Tromsö. När räddningsmanskapet till sist kommer fram hittar de två stycken 75 meter långa och fyra meter breda spår i snön, som efter någon slags medar. Flera trovärdiga personer som sett själva landningen genom kikare rapporterade att de även observerat två personer röra sig intill maskinen. Spår efter dessa syntes också i snön. Två dagar senare förklarade erfarna flygexperter, som tagit sig upp på fjället, att det var omöjligt för en flygmaskin att lyfta från platsen. Den norska generalstaben meddelar senare att farkosten var ett tyskt prototypplan och inte någon spökflygare.

Vid en riksdagsdebatt om spökflygare den 2 februari 1934, förklarade statsminister Per Albin Hansson att det ännu inte var bevisat att spökflygarna faktiskt existerade, därför menade han, finns det heller inte nÃ¥gon orsak att ingripa. Bara nÃ¥gra dagar tidigare hade emellertid militärbefälhavaren för Övre Norrland, generalmajor Pontus Reuterswärd hävdat motsatsen i en intervju med Norrbottens-Kuriren:

"Flygfarkoster hava iakttagits av trovärdiga personer, militära såväl som civila, varför man kan anse fastslaget, att flygningar verkligen ägt rum inom det förbjudna området".

Svenska och norska myndigheter byter också i hemlighet information med varandra och ett stort antal svenska polisrapporter och tidningsklipp finns i de norska arkiven. Bland annat en hemligstämplad detaljerad lista över 96 oförklarade, men bekräftade observationer av spökflygare från september 1933 till den 23 februari 1934, skrivna på svenska.

1934 får major Gösta Von Porat i uppdrag av det Kungliga flygvapnet att leda en hemlig kommission som ska undersöka det märkliga Spökflygarfenomenet. Kommissionen får kodnamnet Sökljus. Många kritiker har i efterhand hävdat att den enorma omfattningen av spökflygarfenomenet i norra Sverige har ett samband med vissa föremål som von Porat hittat vid Sveagruva på Spetsbergen 1927, och som vid tiden för spökflygaraktiviteterna förvarades i trakterna av Luleå eller Boden.

 I Finland presenterar generalstaben sin rapport om spökflygarna vid en presskonferens den 4 januari 1937. Man konstaterar att de allra flesta spökflygarrapporterna kan förklaras med väderfenomen och felaktiga iakttagelser.

Resultatet av jakten på spökflygarna blir att såväl politiker som militärer inser vikten av ett luftförsvar även i norra Sverige. 1939 inleddes byggandet av landets nordligaste flygflottilj, F21 i Luleå. En av dess första chefer blir överste Gösta von Porat, som själv varit inblandad i jakten på spökflygarna i mer än ett decennium.

Den 19e juli 1946 störtar en okänd farkost i sjön Kölmjärv i närheten av Överkalix. Flygvapen officeren Karl-Gösta Bartoll leder Projekt Sökljus tre veckor långa bärgning av farkosten. En utomstående undersökning kan efteråt påvisa märkliga spår efter ett stort föremål på botten av sjön. Flygvapnet och Bartoll tvingas till sist erkänna att någonting visserligen störtat i Kölmjärv, men att det nu är spårlöst borta.

Händelsen fÃ¥r sÃ¥ mycket uppmärksamhet att tvÃ¥ amerikanska flygvapenexperter, General Jimmy Doolittle och General David Sarnoff reser till Stockholm. Enligt egen utsago pÃ¥ tvÃ¥ helt skilda, privata uppdrag, men The New York Times kan bekräfta att de bÃ¥da generalerna vid flera tillfällen blir informerade av den Svenska Försvarsstaben angÃ¥ende Spökflygarfenomenet och att de även fÃ¥tt ta del av hemligstämplade rapporter.

Obekräftade källor hävdar även att de båda generalerna blir förevisade hemligt material under ett möte med Överste von Porat i Bodens fästning i augusti 1946.

I ett försök att en gång för alla avdramatisera frågan om existensen utomjordiska farkoster i svenskt luftrum, valde den svenska försvarsmakten att 2010 offentliggöra FOIs (Totalförsvarets forsknings instituts) arkiv med rapporter om spökflygare och andra oidentifierade flygande föremål. Den offentliggjorda delen av arkivet innehåller emellertid nästan uteslutande allmänhetens observationer, vilka till stor del redan är kända. Vad Projekt Sökljus vet om spökflygarna, och vad Överste Gösta von Porat gömt i Bodens fästning är fortfarande en gåta…

O. H Hejll, Intendent.

Tack till Arkivet för UFO-forskning som lÃ¥tit oss använda bilden frÃ¥n undersökningarna av sjön Kölmjärv. Besök Arkivet för UFO-forsknings egen hemsida www.afu.se