Efter sitt nederlag vid slaget vid Poltava 1709 lyckas Karl XII undkomma tillsammans med nÃ¥gra hundra svenskar och ett stort antal kosacker. De flyr till det Osmanska riket, där de kom att tillbringa nästan fyra hela Ã¥r. I februari 1713 fick turkarna nog av gästerna och försökte med vapentvÃ¥ng förmÃ¥ kungen att lämna det Osmanska riket. Men Kungen krigskassa är tom och för sin Ã¥terresa till Sverige tvingas Karl XII lÃ¥na en ansenlig summa pengar. Enligt sentida historieskrivare lÃ¥nas pengarna av Storvisir Ali pascha och vissa européer i Konstantinopel, men Generalmajor Anders Lagercrona skriver frÃ¥n Bender i ett brev till sin syster:

Visiren låter veta att han äro ovillig till att giva Konungen medel för resan, men den fördömde Sparre har nattliga underhandlingar med hundarna. Hundar säger jag, för inget annat ska de kallas. Inga vackra kristliga dygder äro dem kända. Det viskas att de tillber en demon med djurhuvud, men vidare detaljer skall jag spara dig högst älskade syster.

Vid tiden för Kung Karl XIIs vistelse i Bender kämpade den mystiska sufiska Mukashafa orden för sin överlevnad i norra Persien. Orden hade förklarats hädisk och förbjudits av flera Persiska kungar och hade till sist tvingats ta sin tillflykt till ensliga trakter söder om Kaspiska havet. Mukashafa orden hade sina rötter i den Ismalitiska assassinska rörelsen, men påstod sig även vara arvtagare till Ahmad al-Bunis mystiska traditioner. De hade kommit att allt mer utforska denna traditions rötter i den uråldriga Egyptiska och Babylonska magin. Deras märkliga ritualer tillägnades uråldriga andar, vilka Islam saknade namn för.

Mukashafa var kända som mycket framstående astrologer men även för sina djupa kunskaper om den mörka egyptiska nekromantin. Deras fiender anklagade dem för att dyrka den gamla Egyptiska Guden Anubis och många beskyllde även orden för att återuppväcka döda och använda dem som tjänare och lönnmördare.

Var dessa Sufiska mystiker de Hundar som Generalmajor Lagercrona talar om i sitt brev? Säkra kan vi inte vara, men vi vet att representanter för konungens lÃ¥ngivare följer med till Sverige för att se till att skulden betalas. Förhandlingarna med araberna sköts av diplomaten Greve Erik Sparre av Sundby.

1716 berättar Jesuitprästen Martin Gottseer i ett brev till Michelangelo Tamburini om hur arabiska mystiker i hemlighet besöker det kungliga slottet i Stockholm och han oroar sig för deras inflytande över hovet och Kung Karl den XII.

Mycket snart efter kungens återkomst till Sverige börjar ryktena om de mystiska försvinnandena att spridas. Det påstås att kungen måste betala sin skuld med kött från gatubarn som nattetid infångas i Stockholm. Köttet skulle ha saltats och fraktats i tunnor via Malta till en okänd hamn i främre orienten.

Men att det svenska kungahuset skulle betala ett penninglån med människokött är emellertid otroligt. Och att skulden skulle vara så stor att den att måste betalas även många år efter kungens död förefaller ännu mer osannolikt.

Så vad var det egentligen Karl XII köpte så dyrt av de mystiska Sufierna under sina sista år i Bender?

Det sades om Karl XII att han var ”hÃ¥rd mott skott”, att gevärskulor inte kunde skada honom. Det ansÃ¥gs allmänt att han stod under beskydd av en högre ande som gjort honom odödlig.

På sin dödsbädd i Stockholm 1726 kallar Erik Sparre av Sundby efter en präst för att bekänna sina synder. När prästen Nicolaus Lagerlund många år senare nedtecknar sin levnadshistoria berättar han om Greve Sparres fasanfulla bekännelse.

Greve Sparre berättar hur han år 1715 kallas hem till Sverige från Paris för att ta över de förhandlingar med persiska diplomater som inletts i Bender några år tidigare av grevens bror, general Axel Sparre. Förhandlingarna gällde betalning till orientaliska trollkarlar som genom flera fasansfulla ritualer gjort den svenske kungen Karl XII odödlig. Som betalning var utlovat årliga leveranser av människokött. Sparre kallade sig själv Satans advocatus och var mycket ångerfull. Han avslöjade även för Lagerlund att tunnor med kött alltjämt skickades österut, men att affärerna numer sköttes av Greve Sparres son, den unge Axel Wrede-Sparre. Greve Sparre fruktade att hans son numer ingått ett eget avtal med de orientaliska demonerna för att själv tillskansa sig förbjuden kunskap.

DÃ¥ Lagerlund Ã¥terberättar Greve Sparres historia kommenterar han att den, trots mÃ¥nga nya oroande element, endast är ytterligare en variant pÃ¥ en redan välkänd myt. MÃ¥nga historier om Karl XIIs osÃ¥rbarhet cirkulerar sedan länge. Det talas om att han fÃ¥tt äta ett varghjärta hos samiska shamaner och att han ägde en förtrollad skjorta som kulor inte kunde tränga igenom. 

Greve Sparres son, Axel Wrede-Sparre grundar 1735 den första svenska frimurarlogen. 1752 övergår de flesta medlemmarna från Sparres ursprungliga loge till den nygrundade Frimurarlogen S:t Jean Auxiliaires. Bara två år senare grundar S:t Jean Auxiliaires logen det första Frimurarbarnhuset i Stockholm. Det är nu ryktena om frimurarnas samröre med hundturken och deras handel med människokött tar fart på allvar och mattas inte av förrän mot början av 1800-talet då de svenska frimurarna upplöser S:t Jean Auxiliaires logen.

Frimurarbarnhuset finns dock kvar till 1945 då det säljs till Stockholms stad.

Om de historier vi beskriver här har ett samband och det finns ett spÃ¥r av sanning bakom alla märkliga rykten, har vi goda skäl att Ã¥terkomma till vÃ¥r historia för att undersöka vilket inflytande denna väl dolda ockulta konspiration kan ha haft. Och kanske fortfarande har…

Oskar Hejll, Intendent Dr Cagliostros Kuriosakabinett. Hemlig ort, 2011